Svårigheten för väljare att rösta om man måste utgå från partiernas hemsidor inser jag när jag kikar in på borgerliga stockholmspartiernas. Det jag får mig till livs är mest generellt hållna önskningar, det saknas bevisföring.
Man kan däremot om man tittar tillbaka på allianspartiernas gemensamma mål se att man i vissa delar uppfyllt sina föresatser. Några exempel:
Man har infört valfrihetssystem i primärvården och äldreomsorgen (och ökat kostnaderna och skapat krångel och merarbete för vård- och omsorgstagare och personal). Nya Moderaterna skriver på sin hemsida: Valfrihet i boendet är förmodligen den största reformen för Stockholms äldreomsorg under den här mandatperioden och infördes den 1 juli 2008. Valfriheten innebär att de äldre stockholmare som efter biståndsbedömning beviljas plats på vård- och omsorgsboende kan välja var han eller hon vill bo.
Men mycket få äldre har hittills valt att byta utförare.
Man har sålt ut kommunalt ägda bolag, fastigheter och markegendomar (och gjort medborgarna allmänt sett fattigare, och låtit några få, ofta mycket rika, berika sig ännu mer).
Man har privatiserat (och höjt taxorna) i kollektivtrafiken.
Men ibland står det på deras hemsidor istället rakt motsatt det man lovat, t ex när det gäller servicehusen. På Kd:s hemsida står det klart och tydligt att Servicehus ska finnas kvar, men ändå har majoriteten i kommunstyrelsen nyligen föreslagit att alla servicehus ska läggas ner.
Och Nya Moderaterna lovar på sin hemsida att rusta upp servicehusen under fem år, vilket blir ännu märkligare när man betänker att en mandatperiod bara har fyra år!
Vore det inte bättre att man kunde lova endast för mandatperioden och för längre löften måste rösta fram ett enhälligt beslut tillsammans med oppositionen. Det skulle innebära att om oppositionens majoritet röstade med skulle man kunna besluta om en längre period än fyra år, annars inte. Det skulle då bli upp till nästa majoritet att avgöra om fortsättningen.
På tal om att sträcka sig över mandatperioden så kan avtalstiderna uppenbarligen sträcka sig hur långt som helst. Det tecknas avtal med entreprenörer, om t ex drift av äldreomsorgsverksamheter, för perioder som åtta år, d v s två mandatperioder. Därför, om det blir ny majoritet, kan vi inte ta tillbaka verksamheterna i kommunal regi inom kommande mandatperiod även om brukare och andra medborgare skulle rösta rödgrönt för att få tillbaka driften i egenregi, såvida inte någon lagändring kan tillskapas.
Vi ser vådan av långa avtal i sorgebarnet Arlanda Express som upprättades av förra borgerliga regeringen i början av 90-talet. Vi får stå ut med den tärande linjen nästan en livstid. Det blir ett beslut för kommande generationer om man vill göra sig av med den för resenärerna dyra och för skattebetalarna mycket kostsamma och svagt utnyttjade satsningen. Det bästa vore ju att länka ihop alla järnvägar och hålla dem inom det allmänna, för rikets och medborgarnas säkerhet.
Man frågar sig i demokratins namn, ska politik fungera såhär?
Kommentarer